Crackeando Antares

Det låter som dagboken till någon som vuxit upp med beats och överlevt på principer. Lite trött, lite arg, men extremt ärlig. Det handlar inte om kärlek och definitivt inte om erkännande – det handlar om ”realmente não ligo”, när man inte längre har patos bakom sig, utan erfarenhet. Låten påminner om det tillstånd när man blir anklagad, dömd, när folk spekulerar, men inuti är det tyst. För det finns ingen anledning att förklara längre. Varken för främlingar eller för sina egna. Allt som var viktigt har redan gjorts eller upplevts. Allt som finns kvar är fakta, smärtsamt träffande rader och en önskan att inte lägga sig i andras smuts, utan att tvätta sin egen. Och om någon tycker att det bara är ”dis”, så är det värt att lyssna noga – ibland låter sanningen högre än dramatiken. Särskilt mot bakgrund av autotune.